Vi kan vara olika och samtidigt respektera varandra. Det vinner ALLA på!

Vi människor har många likheter med varandra. Jag tror att varje människa bär på precis alla egenskaper. Att vara arg, glad, rädd och kärleksfull är exempel på några vanliga drag som dom flesta av oss kan uttrycka. Andra karaktärsdrag som lathet och oärlighet kan vara svårare för en del att identifiera sig med, men trots att somliga nästan aldrig visar upp oärlighet så betyder det inte att den egenskapen inte finns inom dem. En skådespelare är exempel på en person som regelbundet arbetar med att leta efter olika egenskaper inom sig för att sedan uttrycka dom. Samtidigt är det just egenskaper som formar våra personligheter och gör oss till unika individer. Olikheterna mellan oss beror bla på att vi uttrycker olika egenskaper i olika grad. Men i grunden bär vi alla på precis samma och alla egenskaper och i det avseendet är vi lika.
Ibland väljer vi att fokusera på skillnader framför likheter mellan oss människor. Det beror nog på att vi lär oss av varandra och får nya perspektiv på tillvaron utifrån att vi är olika och uppmärksammar olikheterna. Mångfald, olikheter mellan individer och skilda perspektiv är både nödvändigt för en positiv samhällsutveckling och för att stimulera den enskilda individen.
Men varför kan vi inte vara olika och samtidigt respektera varandra? Varför är det så många som hatar varandra och varför uppstår det ibland så starka konflikter som leder till att någon enskild individ eller samhället skadas? Jag tror att hatet kommer från att jag inte har tillräckligt med kärlek till mig själv. Jag kanske hatar, avskyr eller stör mig på en annan människa när den människan visar upp samma egenskap som jag ej bearbetat och accepterar hos mig själv. Anledningen att jag irriterar mig på någon som jag tycker beter sig dumt åt kan vara att jag inte kan acceptera och tro att jag själv skulle kunna handla på ett liknande sätt. Jag vill därför acceptera att alla egenskaper finns inom mig. Jag kan ju vara både sprallig och lugn eller visa avsky och kärlek. Jag skulle kunna vara snäll eller dum, lycklig eller olycklig. I ett sammanhang skulle jag kunna vara i centrum och i ett annat sammanhang skulle jag kunna stå utanför. Beroende på om jag befinner mig i centrum eller utanför uppvisar jag skilda egenskaper. Jag funderar, letar och finner till slut att jag uttrycker många olika egenskaper i olika sammanhang. Jag letar bland förflutna och framtida sammanhang och upptäcker ännu fler egenskaper som jag nog redan har uttryckt eller skulle kunna uttrycka. Till slut frågar jag mig i vilket sammanhang som jag skulle kunna mörda en människa? I vilket sammanhang skulle jag kunna reagera eller uttrycka mig så att jag samtidigt skadar någon annan? Vad är det för egenskap som ligger bakom en sådan handling? Finns den egenskapen inom mig?
Ja, den egenskapen som kan leda till skada finns även hos mig. Den finns hos alla. Den egenskapen kan vara rädsla, ångest eller aggressivitet. Men finns det något positivt med egenskaper som rädsla, ångest och aggressivitet om de kan leda till något fruktansvärt som mord? Jag kan hitta något positivt med alla egenskaper om jag bestämmer mig för det. Genom att möta ångest kan jag kanske känna mer frihet och kärlek eller bara bli medveten om att jag har ett destruktivt beteende. Genom att möta egenskapen rädsla kan jag eventuellt bli uppmärksammad på ett hot och i sådana fall kan jag kanske rädda mig själv från något livshotande. Eller så blir jag medveten om vad som ligger bakom rädslan och därmed kan jag lära mig hantera den. Det är exempel på positiva inslag av egenskaperna ångest och rädsla.
Om jag kan hitta något positivt med en egenskap, så kan jag också förlåta den och slippa känna skuld för att jag bär på den. Om jag kan förlåta en egenskap hos mig själv, kan jag även förlåta samma sak hos andra människor. Då kan jag sluta hata en människa som utfört handlingen mord eller våldtäkt eller någon annan handling som jag tar avstånd ifrån. Jag kan sluta upp med att döma andra människor. Jag kan känna samhörighet även med dessa människor som jag tidigare enbart tog avstånd ifrån och nästan hatade. Det går att ändra inställning..
Jag menar inte att jag nödvändigtvis kan/vill acceptera själva handlingen mord eller våldtäkt. Men jag behöver inte döma människan bakom handlingen. Jag behöver inte hata. Jag kan välja att respektera människor runt omkring mig. Jag behöver inte döma hela människan utifrån en handling. Jag kan förlåta och jag kan se att alla människor har alla egenskaper inom sig. Alla människor är värda lika mycket.
Men jag tror att världen är orättvis. Alla föds med samma egenskaper och med samma förutsättningar. Men samtidigt bär vi på olika gener, vi föds i olika miljöer och under livets gång får vi uppleva skilda erfarenheter. Vi blir formade efter vår omgivning. Vi blir helt enkelt olika. Vi uppfattas olika för att vi tycker olika och vi visar upp olika sidor/egenskaper.
Måste jag hata någon som har råkat födas i en annan miljö och vuxit upp under helt andra förutsättningar än vad jag själv gjort? Istället kan jag ju välja att se att vi alla är olika och att olikheter är roligt och att det är en resurs. Jag kan välja att se att vi alla även har likheter med varandra för vi i grunden bär på samma egenskaper. Om jag kan se likheterna och vara tacksam över olikheterna så kan jag också respektera andra och ge mer till andra. Då kan vi alla mötas och då kan vi utbyta erfarenheter. Då kan vi utvecklas och då kan samhället utvecklas. Då kan vi lära oss av varandra och vi kan tydliggöra fler perspektiv. Vi kan se ett värde i att vi är unika och olika! Vi behöver inte prestera för att vara värdefulla. Vi kan framför allt se fler möjligheter. Till slut kan vi se så många möjligheter att vi börjar tro på att det mesta är möjligt och då kan vi börja ana att oändligheten inte bara finns utanför oss, - utan även inom oss. /Maria