Vi kan vara olika och samtidigt respektera varandra. "del 2"

Ja, det är härligt med nya perspektiv, men ibland blir jag lite trött av att komma i konflikt med andra, mötas med personangrepp av andra eller mötas med starkt motstånd bara för att jag visar upp en annan sida/åsikt.. Det är ledsamt när det känns som det uppstår en klyfta i en relation pga att parterna har skilda åsikter.. Ibland blir jag ledsen när det inte går att mötas genom olikheter. Det är så många som väljer att fly eller som blir arga och frustrerade för att de inte får medhåll i sin åsikt. Det är så många som går från sak till person då de kritiserar..Tror helt enkelt att jag är lite trött på de många klyftor som finns i vårt samhälle.. Längtar efter mer närhet, öppenhet och medmänsklighet.. Alla möten är av betydelse för mig.. Jag längtar samtidigt efter mer harmoni och balans.. Det är avslappnande och läkande med stillhet och enkelhet vid sidan av utveckling och gemenskap.. Därför tycker jag att en sådan här blogg är betydelsefull.. Om man inte är intresserad av nya perspektiv så behöver man ju inte vistas här samtidigt som utrymmet finns till för dom som vill.. Jag vill föra respektfulla dialoger och uppfattas som en medmänniska framför att "strida" och "försvara mig". Det kanske inte är möjligt att "bli älskad av alla", men jag önskar och tror att vi är på väg mot att ge mer uttryck för kärlek i vår värld och därmed i våra relationer. Hoppas att vi i framtiden vågar visa mer av oss själva för att vi vet att vi är värdefulla och älskade precis som vi är. Hoppas att olikheter ses som resurser framför hot.. Önskar att fler vill leva i sunda relationer där det finns en avsaknad av krav och förväntningar..

Vad är verklighet när själva helheten består av den begränsade och den obegränsade världen?

Jag ser det nog som så att mitt intellekt utgörs av mina samlade upplevelser i livet. Det hjälper mig att navigera mig i den begränsade världen. Det kan också hålla reda på fysikalisk tid, dvs när en händelse i mitt liv har inträffat.. Intellektet är mitt instrument för överlevnad i nuet osv.. I intellektet ingår intellektuella minnen, dessa minnen har utvecklats efter 1-2 års ålder, då intellektet utvecklades. Men jag har även minnen från tiden innan intellektet utvecklades.. Dessa minnen kallar jag för cellminnen för de är lagrade i kroppens celler och utgörs av smärtsamma känslominnen från tidigare liv, fosterperioden, födelsen och tidig barndom.. Men celler nyproduceras ju regelbundet även fast själva strukturen (minnet) i cellerna kopierar sig själva.. Det är ju ändå bara dom befintliga cellerna som är verklighet och som lever i nuet..
Men hur definierar du verklighet?
Det jag definierar som verklighet är det som jag upplever nu. Precis nu. Jag uppfattar mitt intellektuella minne utifrån nuet. Det är därför det är verkligt för mig och det är därför jag bara tycker att nuet är det som är verkligt..
Men å andra sidan tror jag att det både finns en begränsad värld och en obegränsad värld. Den begränsade världen består av den fysiska aspekten samt fenomen som tankar, handlingar och känslor, dvs allt som går att beskriva med intellektet. Den obegränsade världen är den andliga och existentiella aspekten av universum..dvs allt som är bortom intellektet och som inte går att beskriva..
På motsvarande sätt finns det en fysisk, begränsad del av människan och en obegränsad, existentiell aspekt av människan.
Den begränsade världen kännetecknas av att alla fenomen är skilda från varandra och att man känner till eller kan ta reda på när dessa fenomen inträffat.
Den obegränsade världen har vi människor däremot svårt att handskas med. Vi kan tex inte föreställa oss hur den fysiska oändligheten är beskaffad. Det är därför vanligt att minnen från förintellektuella liv möts med misstro. Om man inte har egna erfarenheter av dessa fenomen har man svårt att tro på det. En av svårigheterna med att beskriva den obegränsade världen är att en människa som är i kontakt med den inte upplever den, utan är i kosmisk kontakt med den.
Så alltså..min slutsats är att jag endast kan uppleva att nuet är verklighet medan jag tror att jag kan vara "i kosmisk" kontakt med framtiden och det förflutna för i den obegränsade världen finns ju alltså inga gränser. Då heller ingen gräns mellan det förflutna, nuet och framtiden..
Jag kan tyvärr varken utesluta det ena eller det andra. "Verklighet" är ett ord och en definition som finns i den begränsade världen. I den obegränsade världen finns inte ord och definitioner och det finns varken tidsramar eller upplevelser.. Det bara existerar. Min tro och uppfattning och upplevelse i nuet är bara en del av helheten.. Jag tror att helheten består både av den begränsade och den obegränsade världen.. Därför påverkas jag av mina minnen och av den kontakt jag har med den obegränsade världen.. Allt hänger samman, även fast vi till viss del är begränsade i vårt intellekt..

Påverkan

Många vill inte veta..ni vill förbli omedvetna om ett och annat..ni tror att ni är lyckliga så länge ni är omedvetna.. Ni tycker att ni mår bäst av att inte veta allt och jag tycker att det ligger något i det. Ibland vill/behöver jag också stänga av. Det finns ju gränser! -Fast ändå finns det inga egentliga gränser. Men vi vill gärna tänka och tro att vi sätter en gräns för vårt medvetande. Vi vill gärna tro att vi kan styra det..och var och en vill gärna tro att han/hon avgör var han/hennes gräns går..Jag hör ofta människor säga saker som:”-jag vill inte veta, jag har det bra som jag har det” eller:-”varför försöka påverka något man ändå inte kan påverka” , -”jag har inte ont av det jag inte vet” osv..
Jag vet egentligen inte vad dom vill säga med dessa ord, men: En del saker är det omöjligt att gå oberörd ur. Vissa saker påverkar mig på ett eller annat sätt oavsett om jag vill bli påverkad eller inte. Andra saker “kommer ikapp mig”.
Vissa saker kan jag inte påverka utan att jag helt enkelt först måste lära mig att acceptera situationen som den är. Sedan kanske det går att gå vidare.. Det mesta går att påverka medans långt ifrån allt går att påverka medvetet.. Men det finns för det mesta en ström av energi som flödar in i oss och ut från oss..Allt är en helhet. Vi är ett med universum. Vi består helt och hållet av energi. Allt består av energi. Alla materia och alla atomer består i grunden av ren energi. Tankarna består också i grunden av energi. Energin tar bara olika form. Men allt hänger samman så det är klart att jag kan påverka! Vi påverkar varandra hela tiden medvetet eller omedvetet eller i ett vidare perspektiv.. Och jag påverkar otroligt mycket bara genom mina tankar. Jag drar automatiskt till mig det jag tänker på. “The secret” kanske ni hört talas om..
Frågan är om jag vill kunna styra vad jag påverkar med mitt intellekt eller om jag vill styras av något bortom mitt intellekt? Jag vill båda delarna och jag tror att det också är möjligt.. Med ökad medvetenhet tror jag att jag iaf ökar möjligheten att leva det liv jag önskar..Då närmar jag mig kanske den där friheten att “inse det nödvändiga, förhålla mig till det nödvändiga och ungå det onödiga..”

Vi kan vara olika och samtidigt respektera varandra. Det vinner ALLA på!

Vi människor har många likheter med varandra. Jag tror att varje människa bär på precis alla egenskaper. Att vara arg, glad, rädd och kärleksfull är exempel på några vanliga drag som dom flesta av oss kan uttrycka. Andra karaktärsdrag som lathet och oärlighet kan vara svårare för en del att identifiera sig med, men trots att somliga nästan aldrig visar upp oärlighet så betyder det inte att den egenskapen inte finns inom dem. En skådespelare är exempel på en person som regelbundet arbetar med att leta efter olika egenskaper inom sig för att sedan uttrycka dom. Samtidigt är det just egenskaper som formar våra personligheter och gör oss till unika individer. Olikheterna mellan oss beror bla på att vi uttrycker olika egenskaper i olika grad. Men i grunden bär vi alla på precis samma och alla egenskaper och i det avseendet är vi lika.
Ibland väljer vi att fokusera på skillnader framför likheter mellan oss människor. Det beror nog på att vi lär oss av varandra och får nya perspektiv på tillvaron utifrån att vi är olika och uppmärksammar olikheterna. Mångfald, olikheter mellan individer och skilda perspektiv är både nödvändigt för en positiv samhällsutveckling och för att stimulera den enskilda individen.
Men varför kan vi inte vara olika och samtidigt respektera varandra? Varför är det så många som hatar varandra och varför uppstår det ibland så starka konflikter som leder till att någon enskild individ eller samhället skadas? Jag tror att hatet kommer från att jag inte har tillräckligt med kärlek till mig själv. Jag kanske hatar, avskyr eller stör mig på en annan människa när den människan visar upp samma egenskap som jag ej bearbetat och accepterar hos mig själv. Anledningen att jag irriterar mig på någon som jag tycker beter sig dumt åt kan vara att jag inte kan acceptera och tro att jag själv skulle kunna handla på ett liknande sätt. Jag vill därför acceptera att alla egenskaper finns inom mig. Jag kan ju vara både sprallig och lugn eller visa avsky och kärlek. Jag skulle kunna vara snäll eller dum, lycklig eller olycklig. I ett sammanhang skulle jag kunna vara i centrum och i ett annat sammanhang skulle jag kunna stå utanför. Beroende på om jag befinner mig i centrum eller utanför uppvisar jag skilda egenskaper. Jag funderar, letar och finner till slut att jag uttrycker många olika egenskaper i olika sammanhang. Jag letar bland förflutna och framtida sammanhang och upptäcker ännu fler egenskaper som jag nog redan har uttryckt eller skulle kunna uttrycka. Till slut frågar jag mig i vilket sammanhang som jag skulle kunna mörda en människa? I vilket sammanhang skulle jag kunna reagera eller uttrycka mig så att jag samtidigt skadar någon annan? Vad är det för egenskap som ligger bakom en sådan handling? Finns den egenskapen inom mig?
Ja, den egenskapen som kan leda till skada finns även hos mig. Den finns hos alla. Den egenskapen kan vara rädsla, ångest eller aggressivitet. Men finns det något positivt med egenskaper som rädsla, ångest och aggressivitet om de kan leda till något fruktansvärt som mord? Jag kan hitta något positivt med alla egenskaper om jag bestämmer mig för det. Genom att möta ångest kan jag kanske känna mer frihet och kärlek eller bara bli medveten om att jag har ett destruktivt beteende. Genom att möta egenskapen rädsla kan jag eventuellt bli uppmärksammad på ett hot och i sådana fall kan jag kanske rädda mig själv från något livshotande. Eller så blir jag medveten om vad som ligger bakom rädslan och därmed kan jag lära mig hantera den. Det är exempel på positiva inslag av egenskaperna ångest och rädsla.
Om jag kan hitta något positivt med en egenskap, så kan jag också förlåta den och slippa känna skuld för att jag bär på den. Om jag kan förlåta en egenskap hos mig själv, kan jag även förlåta samma sak hos andra människor. Då kan jag sluta hata en människa som utfört handlingen mord eller våldtäkt eller någon annan handling som jag tar avstånd ifrån. Jag kan sluta upp med att döma andra människor. Jag kan känna samhörighet även med dessa människor som jag tidigare enbart tog avstånd ifrån och nästan hatade. Det går att ändra inställning..
Jag menar inte att jag nödvändigtvis kan/vill acceptera själva handlingen mord eller våldtäkt. Men jag behöver inte döma människan bakom handlingen. Jag behöver inte hata. Jag kan välja att respektera människor runt omkring mig. Jag behöver inte döma hela människan utifrån en handling. Jag kan förlåta och jag kan se att alla människor har alla egenskaper inom sig. Alla människor är värda lika mycket.
Men jag tror att världen är orättvis. Alla föds med samma egenskaper och med samma förutsättningar. Men samtidigt bär vi på olika gener, vi föds i olika miljöer och under livets gång får vi uppleva skilda erfarenheter. Vi blir formade efter vår omgivning. Vi blir helt enkelt olika. Vi uppfattas olika för att vi tycker olika och vi visar upp olika sidor/egenskaper.
Måste jag hata någon som har råkat födas i en annan miljö och vuxit upp under helt andra förutsättningar än vad jag själv gjort? Istället kan jag ju välja att se att vi alla är olika och att olikheter är roligt och att det är en resurs. Jag kan välja att se att vi alla även har likheter med varandra för vi i grunden bär på samma egenskaper. Om jag kan se likheterna och vara tacksam över olikheterna så kan jag också respektera andra och ge mer till andra. Då kan vi alla mötas och då kan vi utbyta erfarenheter. Då kan vi utvecklas och då kan samhället utvecklas. Då kan vi lära oss av varandra och vi kan tydliggöra fler perspektiv. Vi kan se ett värde i att vi är unika och olika! Vi behöver inte prestera för att vara värdefulla. Vi kan framför allt se fler möjligheter. Till slut kan vi se så många möjligheter att vi börjar tro på att det mesta är möjligt och då kan vi börja ana att oändligheten inte bara finns utanför oss, - utan även inom oss. /Maria