Ilska

Det är inte lätt att vara/bli medveten om fenomenet ilska. Under hela min uppväxt har jag blivit uppfostrad till att försöka att återkalla ilska, dvs ej uttrycka den genom tex ett kraftfullt utåtagerande.

Ibland kan kanske ilskan delvis uttryckas genom tårar eller fysisk rörelse. Ibland kan den kanske ebba ut. Men inte sällan påverkar en undertryckt ilska min samtalston och kroppsspråket uttrycker ändå en skrämmande kraft som påverkar min omgivning och föder separation.

Det är viktigt att bli medveten om vad som är ilska så att jag kan lära mig att uttrycka den på ett klokare sätt. Tyvärr är klokt uttryck behövligt i den här västerländska samhället där de flesta människor blir rädda för en sådan stark kraft. Dessutom blir man som kvinna väldigt missuppfattad och misstrodd i samband med att vi uttrycker denna kraft.

Det är tragiskt, men vi måste tydligen lära oss ett underfundigt sätt att uttrycka denna ilska om vi ej vill bli missuppfattade och om vi vill återta vår trovärdighet som vägledare för männen och samhället..

Elva minuter. Jag har elva minuter kvar framför dataskärmen inan jag loggas ut. Vill skriva något men vet inte vad? Vill uttrycka något men vet inte hur? Jag blir jagad av klockan. Tiden förstör fokus på nuet. Jag vill bara vara. Jag bär smärta. Är mycket sårbar idag. Ibland känns bara tillvaron motsägelsefull. Att var med smärtan och acceptera den är det enda som är möjligt i en motsägelsefull värld där det ej finns möjlighet att uttrycka mina behov.

Sju minuter kvar..

Är det tillåtet att sitta tyst och stilla i sju minuter om man befinner sig i en situation där det förväntas något helt annat av en.

Det är dilemmat. Problemet är att vi hela tiden skall försöka förhålla oss till vad som är tillåtet och vad som inte är det. Om jag skulle bryta mot en regel och göra annorlunda än vad som förväntas av mig så skulle jag bli ifrågasatt och utsatt och dömd. Jag har testat så många gånger. Det är så. Och vem vill bli dömd och placerad utanför. Vi är ju trots allt flockdjur!

30 sek kvar..