Elva minuter. Jag har elva minuter kvar framför dataskärmen inan jag loggas ut. Vill skriva något men vet inte vad? Vill uttrycka något men vet inte hur? Jag blir jagad av klockan. Tiden förstör fokus på nuet. Jag vill bara vara. Jag bär smärta. Är mycket sårbar idag. Ibland känns bara tillvaron motsägelsefull. Att var med smärtan och acceptera den är det enda som är möjligt i en motsägelsefull värld där det ej finns möjlighet att uttrycka mina behov.

Sju minuter kvar..

Är det tillåtet att sitta tyst och stilla i sju minuter om man befinner sig i en situation där det förväntas något helt annat av en.

Det är dilemmat. Problemet är att vi hela tiden skall försöka förhålla oss till vad som är tillåtet och vad som inte är det. Om jag skulle bryta mot en regel och göra annorlunda än vad som förväntas av mig så skulle jag bli ifrågasatt och utsatt och dömd. Jag har testat så många gånger. Det är så. Och vem vill bli dömd och placerad utanför. Vi är ju trots allt flockdjur!

30 sek kvar..