En djupdykning i otrevliga känslor

Jag kan nog aldrig nå min lyckliga kärna så länge jag flyr från otäcka känslor. Nu gör jag djupdykning ner i många mindre roliga känslor. Det är ganska deprimerande men även lite intressant om jag väljer att ha en mer positiv inställning till det hela.

Jag finner mkt sorg och saknad. Jag finner känslor som otillräcklighet, övergivenhet och utanförskap. Jag känner mig pressad och kränkt. Men den mest återkommande känslan är nog trots allt OTILLRÄCKLIGHET. Undrar vad som hänt mig egentligen?! -Fast det är väl en kombination av händelser, erfarenheter samt ett kulturarv och ett kvinnoarv som jag fått med mig genom livet och kanske redan från innan detta livet..

Jag har en känsla i mig att jag måste göra saker och ta ansvar för saker annars har jag inte gjort mitt bästa. Det är ett starkt mönster som finns förankrat hos både den kvinnliga och den manliga sidan tillbaka genom flera generationer. Jag har rest tillbaka till mina förfäder och jag har fått en förståelse för manligt samt kvinnligt kulturarv. Det är väääldigt många som tror att dom måste göra mycket hela tiden. Det finns så många som inte kan stanna upp en sekund. Men det är väl just för att de sanna känslorna i samma ögonblick gör sig påminda.

Det är just vad som händer med mig. När jag stannar upp. När jag gör ingenting. Då kommer känslorna. Om jag väljer att gå in i känslorna kommer andra känslor. Det mesta är ju fortfarande "bara" ett visuellt skal. Jag har fortfarande inte kontakt med kärnan, men jag börjar kanske närma mig. Det är jag stolt över.