Avvaktande ,eftertänksamhet och sinnesfrid under samtal.

Jag har erfarenheter av att ha arbetat och deltagit i självhjälpsgrupper. En grupp träffas för att samtala och delge varandra olika erfarenheter och upplevelser. På träffarna följer vi enkla riktlinjer. En huvudsaklig riktlinje är att vi inte kritiserar eller kommenterar vad ngn säger. Var och en talar utifrån sig själv. En del av oss är medvetna om att varje individ bär på sin egen sanning och att vi därför aldrig kan förstå en annan människa helt och hållet. Vi ger därför inga goda råd till varandra, -om inte ngn ber om det.
Under samtalen skapas ofta en unik samhörighet mellan deltagarna i gruppen. Olika ämnen behandlas och vi delar med oss av våra erfarenheter och känslor utan att döma eller värdera vad ngn säger. Jag lär mig framför allt att vara närvarande, att lyssna och att sätta ord på mina känslor och upplevelser. Samtidigt är det otroligt utvecklande.

Jag vill vara en givande medmänniska, god lyssnare och ett gott stöd även i vardagliga samtal. Utöver erfarenheter från den samtalsteknik som används i självhjälpsgrupper vill jag nu nämna några korta meningar som kan hjälpa mig till att bli en bättre samtalspartner:

Att tänka på innan jag "öppnar munnen":

• MÅSTE DET HÄR SÄGAS?
• MÅSTE DET HÄR SÄGAS AV MIG?
• MÅSTE DET HÄR SÄGAS NU?